Trygghetens fem dimensioner

Psykologisk trygghet har länge setts som en av de mest avgörande faktorerna för team och organisationer som vill utvecklas, lära och prestera på ett hållbart sätt. Professor Amy Edmondsons forskning har visat hur team där människor vågar uttrycka sig, dela sin oro, be om hjälp och ta risker tillsammans både lär sig snabbare och presterar bättre.

Trygghet är samtidigt mer än en psykologisk upplevelse. För att förstå varför vissa miljöer blir öppna och utvecklande, medan andra stagnerar, behöver vi betrakta trygghet som något som växer fram i flera lager samtidigt.

Inom The Shift beskriver vi trygghet som ett sammanhängande fält som formas av fem dimensioner: individuell, relationell, kulturell, strukturell och existentiell trygghet. Ingen av dem verkar isolerat. Tillsammans skapar de ett trygghetslandskap som påverkar hur människor tänker, agerar och relaterar.

Psykologisk trygghet och varför vi behöver gå längre

Psykologisk trygghet, som Professor Amy Edmondson definierar den, beskriver människors upplevelse av att kunna tala öppet, dela oro, ställa frågor och ta risker utan rädsla för negativa sociala konsekvenser. Hennes forskning har visat hur starkt denna trygget påverkar lärande, innovation och kvaliteten i samarbeten. Det är svårt att överskatta hur betydelsefullt hennes arbete har varit för att synliggöra samspelets betydelse i allt mänskligt arbete.

Psykologisk trygghet är samtidigt bara en del av bilden. Den fångar hur människor beter sig i grupp när det finns tillit och utrymme att vara öppen, men den säger mindre om allt det som ligger bakom dessa beteenden. En person kan känna psykologisk trygghet i en grupp och ändå bära en stark inre osäkerhet. En relation kan vara god men existera i en kultur där det är riskabelt att uttrycka eftertanke eller tvivel. En miljö kan uppmuntra dialog, men sakna tydlighet i roller eller riktning. Och även när allt detta är på plats kan en människa sakna upplevelsen av mening eller värde — en existentiell form av trygghet som sträcker sig längre än beteenden och normer.

Det är här den psykologiska tryggheten når sin gräns. Inte därför att den är fel eller otillräcklig, utan därför att den är utformad för att beskriva en specifik aspekt av trygghet: det sociala modet att vara öppen i grupp. Den säger väldigt lite om inre stabilitet, kulturella förväntningar, strukturella villkor eller människans behov av att känna relevans och tillhörighet i ett större sammanhang.

I The Shift bygger modellen för multidimensionell trygghet vidare på Edmondsons arbete, men applicerar ett bredare perspektiv. I stället för att se trygghet som ett enda fenomen ser vi den som något som formas i flera lager samtidigt: det individuella, det relationella, det kulturella, det strukturella och det existentiella. Varje dimension förklarar en annan del av det som påverkar hur människor upplever trygghet i sig själva och tillsammans med andra.

Psykologisk trygghet förblir ett avgörande element. Men den blir mer förståelig och mer användbar när den sätts in i en större helhet. Multidimensionell trygghet gör det möjligt att se varför trygghet ibland saknas även när intentionerna är goda, och varför människor kan uppleva otrygghet av skäl som inte syns i gruppdialogen. Den hjälper oss att förstå människan mer komplett — och att skapa förutsättningar för trygghet som håller över tid.

1. Individuell trygghet

Individuell trygghet beskriver den inre stabilitet som uppstår när människor har en tydlig förståelse för sig själva och sitt sätt att fungera. Dimensionen handlar om att känna igen sina egna reaktioner, förstå vad som driver dem och kunna reglera sitt beteende i olika mer krävande situationer.

Personer med hög individuell trygghet reagerar inte automatiskt på yttre tryck. De kan skilja mellan situationen de möter och den reaktion som aktiveras inom dem, vilket ger ett mer medvetet beslutsutrymme och en hållbar respons.

I multidimensionell trygghet fungerar den individuella dimensionen som navet. Stark inre stabilitet gör det lättare att bidra konstruktivt i relationer, förstå kulturella mönster och agera inom organisationens strukturer. Individuell trygghet är därför mer än en personlig egenskap – den är en förutsättning för att trygghet i de övriga dimensionerna ska kunna utvecklas.

2. Relationell trygghet

Relationell trygghet uppstår i de interpersonella processer som formar samarbetet. Den bygger på beteenden som tydlig kommunikation, respekt för perspektiv och en förmåga att hantera oenighet utan att relationen försvagas.

När relationell trygghet är etablerad ser vi följande:

– Feedback delas med omtanke och tas emot som relevant information och tolkas inte som ett angrepp. På så sätt blir utveckling möjlig utan att självkänslan får sig en törn.

– Avvikande perspektiv uttrycks öppet eftersom människor vet att deras röst har legitimitet. Det minskar rädslan för att sticka ut och höjer kvaliteten i både analys och beslut.

– Konflikter hanteras på ett sätt som bevarar tilliten, eftersom fokus ligger på att förstå problemet snarare än att försvara sina positioner. Det gör att relationer håller över tid även när oenighet uppstår.

Relationell trygghet formas genom konsekventa beteenden som präglas av tydlighet, respekt och förutsägbarhet så att människor kan känna sig trygga i att relationerna består.

3. Kulturell trygghet

Den kulturella dimensionen handlar om de outtalade regler som styr hur människor förväntas agera i en organisation. Varje kultur har ett ”tyst kontrakt” – normer som avgör vilka uttryck som belönas, vilka som tolereras och vilka som skapar risk för den som bryter mot dem.

I vissa kulturer signalerar ifrågasättande brist på lojalitet. I andra upplevs det osäkert att visa eftertanke, eller ta sig tid för analys. Dessa mönster definierar i praktiken vad som anses möjligt att säga, göra och vara.

För att förstå trygghet i den kulturella dimensionen krävs en systematisk granskning av organisationens kollektiva beteenden:
– Vad premieras?
– Vad undviks?
– Vem får utrymme – och på vilka villkor?

Kulturell trygghet visar hur organisationens normer påverkar människors handlingsutrymme, och därmed dess faktiska förutsättningar för lärande, innovation och ansvarstagande.

4. Strukturell trygghet

Strukturell trygghet avser de formella system som antingen möjliggör eller begränsar trygghet i praktiken. Det handlar om hur roller, mandat, processer och belöningsstrukturer är utformade – och vilken faktisk handlingsfrihet de skapar.

Nyckelfrågor i denna dimension är:

– Hur operationaliseras makt?
Vilka beslutsvägar gäller i realiteten och hur fördelas inflytande?

– Hur hanteras återkoppling?
Finns det etablerade processer som gör synpunkter och avvikelser hanterbara och legitima?

– Vad premieras?
Vilka beteenden belönas, och vilka får konsekvenser – formellt eller informellt?

Strukturell trygghet avgör om trygghet kan omsättas i arbete och beteende, eller om den stannar vid en ambition. Det här dimensionen visar om organisationen är designad för transparens, ansvarstagande och lärande.

5. Existentiell trygghet

Den existentiella dimensionen handlar om människans grundläggande behov av mening, tillhörighet och värde. Här ligger tryggheten i att veta att ens identitet, perspektiv och bidrag erkänns som legitima i den miljö man verkar i.

Kärnan i existentiell trygghet är upplevelsen av relevans — att min närvaro och det jag gör spelar roll och att min närvaro har betydelse för helheten. När denna dimension är etablerad kan människor uttrycka sina åsikter, använda sina styrkor och engagera sig utan att känna att deras värde är villkorat.

Existentiell trygghet påverkar oss på en nivå där motivation, engagemang och långsiktig hållbarhet formas. Här möts individens identitet och organisationens syfte – och förutsättningen för genuint ansvarstagande växer fram.

Ett nytt sätt att förstå trygghet

Multidimensionell trygghet är, som jag ser det, ett sätt att beskriva människans verklighet utan att förenkla den. Trygghet är inte bara en psykologisk känsla, aldrig bara ett klimat, aldrig bara en fråga om kommunikation. Den är en kombination av flera krafter samtidigt och det är därför människor kan känna sig trygga på ett plan och samtidigt otrygga på ett annat. Man kan ha god självkännedom men befinna sig i sammanhang där man ändå tvekar. Man kan ha en trygg relation men vistas i en kultur som gör uttryck riskabelt. Man kan vara kompetent och samtidigt sakna en upplevelse av betydelse, och det gör något med en.

Det som gör multidimensionell trygghet relevant är att den inte försöker pressa in människan i en enda kategori, för den utgår från att trygghet uppstår i mötet mellan det inre och det yttre, mellan hur jag fungerar och vad jag möter, mellan mönstren i mig och mönstren omkring mig. Den förklarar varför vi ibland reagerar starkt fast situationen i sig inte är allvarlig, och varför vi ibland håller igen fast relationerna är goda. Den fångar spänningen mellan självinsikt och sammanhang.

Jag upplever att den multidimensionella synen gör människan mer begriplig. Att den gör mig mindre benägen att dra slutsatsen ”den här personen är svår”, och mer benägen att fråga ”vilken dimension av tryggheten saknas här?”. Det blir mindre moral, mindre skuld, mindre krav på att människor ska bete sig ”rätt” och mer förståelse för vad som pågår under ytan.

Det fina med den multidimensionella synen, menar jag, är att den tillåter utveckling utan att tvinga fram den. Ingen behöver ”bli en bättre människa”. Ingen behöver ”fixas”. Det handlar snarare om att börja se hur de olika delarna av trygghet påverkar varandra och hur små skiften i en dimension kan förändra helheten. Det öppnar för en annan sorts samtal som är mer nyfikna, mer förankrade, mer sanna. Människan blir mer begriplig och relationerna får en annan öppenhet när trygghet inte längre ses som en fråga om ”mod” eller ”kultur” enbart, utan som något som byggs upp i flera lager samtidigt.

Kanske är det just det som gör multidimensionell trygghet så värdefull. Att den ger oss en chans att se både oss själva och andra med större klarhet. Att den hjälper oss att förstå varför relationer ibland flyter på och ibland hakar upp sig. Att den också förklarar varför vissa miljöer ger energi medan andra är dränerande. Och den visar oss att trygghet inte är ett ideal eller en känsla vi ska jaga, utan en förmåga som växer fram när människor får möta sig själva, varandra och sina sammanhang på ett mer medvetet sätt.

För mig är det där multidimensionell trygghet landar, i att se människan mer hel.

*Utdrag från boken The Shift av Therese M. Sandberg (2025).

—

Vill du ha den bästa relationen till dig själv och livet?

Är du redo för den bästa relationen till dig själv och livet? Och är du redo att börja leva mer autentiskt och medvetet? Med personlig coaching utforskar du dig själv, dina styrkor, utmaningar och möjligheter.

Kontakta mig för att boka ditt första kostnadsfria coachingsamtal och ta de första stegen mot ett än mer meningsfullt och rikt liv.

hello@livingtheshift.se