Ord har kraft och makt att påverka oss på olika sätt. Vissa reagerar på det ena, andra på det andra. Men varför är det så?

Vår förståelse och den tolkning vi gör av orden tillsammans med den känslomässiga koppling vi har till ordet och den som sänder är det som skapar vår reaktion. En trigger med andra ord.

Så om någon kallar dig dumsnut, blir du arg, skrattar du, blir du ledsen, eller vill du ge igen och säga:

– Men du då!

Och sedan komma på något ännu värre att säga. Eller kanske bara skicka tillbaka ordet:

– Dumsnut kan du vara själv!

Jag kan ärligt säga att jag har både tagit åt mig, blivit ledsen och arg. Och skickat tillbaka orden till den rättmätige ägaren – till sändaren själv.

Hur det har gått?

Nja, lite sisådär skulle jag säga.

Med livet har jag förstått att ord inte har någon automatisk makt. Det är vi själva, genom den tolkning vi gör, som ger dem kraft.

Såklart inte med det sagt att man ska slänga ur sig all sköns ord med stark laddning. Det är inte alls det jag vill lyfta fram här.

Jag ser nyfiket på ord och dess makt över våra reaktioner i den meningen att när någon säger något som vi ser som till exempel ”elakt” och då reagerar, så fyller vi orden med vår egen mening, känsla och historia.

På olika sätt öppnar vi upp oss för orden. Till och med stänger oss för dem ibland, för träffar dem oss hårt, så kan vi vara ledsna över det någon sagt i veckor. I månader. Ibland till och med i flera år.

Men om vi istället tar oss en funderare på hur hårt det som är sagt ska träffa oss. Eller till och med ta sig en funderare på att låta det som sagts passera. Liksom låta det gå en förbi utan att låta det få göra ont och därtill tillskriva den som är elak att få bära det som sagts själv.

Går det?

Jag har provat. Säkert du med. Och det funkar, även om det kan vara svårt ibland.

Vissa saker som folk säger sitter bara så djupt att det är svårt. Får bita mig i tungan flera gånger. Men jag har blivit mycket bättre på det här och satsar på att bli ännu bättre.

Ja, jag vet. Det här är ingen enkel sanning att tugga i sig.

För det betyder att vi behöver möta vår egen reaktion innan vi pekar ut någon annan som skyldig till vår smärta.

Är det rättvist? Nej, inte alls. För ord kan användas medvetet för att såra, manipulera eller kontrollera.

Men det betyder inte att vi är maktlösa.

Vi har fortfarande ett val relaterat till hur vi möter orden.

Och vi har fortfarande ett eget ansvar för hur vi tar emot och tolkar det som riktas mot oss i de ord som sägs.

Så frågan är:
Vill du ge bort makten över dina känslor till varje människa som slänger ur sig något slarvigt, ogenomtänkt eller elakt?

Eller vill du bli bättre på att stå kvar, möta reaktionen i dig själv och kanske till och med upptäcka att dumsnut bara är ett luftfyllt ljud som passerar genom rummet?

Nix. Det här är inte en inbjudan till känslokyla eller hårdhudat försvar.

Det är en inbjudan till inre frihet.

Till att se att det som gör ont oftast börjar på insidan och att din egen reaktion är en nyckel till hur du vill relatera till dig själv och andra.

Vad tänker du om det här?

Vill du ha den bästa relationen till dig själv och livet?

Är du redo för den bästa relationen till dig själv och livet? Och är du redo att börja leva mer autentiskt och medvetet? Med personlig coaching utforskar du dig själv, dina styrkor, utmaningar och möjligheter.

Kontakta mig här för att boka ditt första kostnadsfria coachingsamtal och ta de första stegen mot ett mer meningsfullt och rikt liv.

hello@livingtheshift.se